Växjö till Marrakech

Efter närmare sex veckor hemma i kalla Sverige har det nu blivit dags för ännu en resa! Den här gången åker vi tillsammans med Emelies familj till Marocko i sju dagar för att fira hennes mammas 50 årsdag.

Flyget som tar oss till Marrakech avgår från Arlanda kl 12 och för att vara i god tid har vi lämnat Växjö redan vid 03:30. Lyckligtvis kunde vi fortsätta sova en stund under bilfärden eftersom Jörgen gärna kör på semestrarna 😄. För att få plats med fem stora resväskor i bilen är deras takbox monterad, det känns redan skönt att lämna backpackerryggsäckarna hemma för stora rullväskor som får resan att kännas lite lyxigare. Bilfärden gick förvånansvärt snabbt tack vare att det var väldigt lite trafik; efter tre timmar var vi redan i Nyköping. Vi stannade till vid en Rasta-rastplats för att äta vår medhavda frukost på en bänk i deras korridor när en städerska närmade sig och tvingade ut oss i kylan, tyvärr inte något mysigt med att äta frukost frusandes utomhus och stående i – 1°.

Tidsskillnaden i Marocko är endast en timme (två timmar i och med den svenska sommartiden som infaller inatt) så det blir inte någon tuff omställning, flygresan tar dessutom endast fem timmar. När vi landat på Marrakech flygplats var klockan 16.30 och om det inte vore för den längsta kön vi någonsin sett (och som tog över en timme att stå i) innan vi kunde hämta vårt bagage så hade vi hunnit utforska hotellets närområde innan middag, nu blev det istället mat och sen direkt till sängs. Vi är väldigt trötta efter den här eviga resdagen men enormt nyfikna på morgondagen. Intrycket av staden än så länge är att det är mycket människor överallt och charmiga byggnader med hål-i-väggen butiker precis som i Tanzania, här märker man dock att standarden är bättre.

1 kommentar till Växjö till Marrakech

Stonetown

Dagen i Stone Town var varm, svettig och lång. Vi anlände till vårt hotell Al Minar kl 11 och gick direkt iväg på en stadstur med en guide vi stötte på på gatan. Taxin som tog oss från Nungwi var samma person som kört till Paje. Den här gången hörde vi av oss till honom med alla detaljer och det pris vi ville betala ($30) och han svarade direkt att det var ok utan prisdiskussion, undrar om han hade sagt ja till $20 också? Det billigaste erbjudandet vi annars fått är $40.

På stadsturen besökte vi en kyrka, en dörr, ett palats, en superbillig restaurang och den tidigare slavmarknaden. Restaurangen och slavmarknaden var egentligen det som intresserade oss och det sistnämnda något enormt. I världen har det funnits två slavmarknader, den ena som vi nu besökt och en annan i Ghana om vi inte missminner. Människor tillfångatogs av andra människor, blev fastkedjade runt hals och händer och transporterade till handelsplatsen för att köpas till högstbjudande. Alla typer av människor; barn, kvinnor, män. Samtliga blev utsatta för piskning, de som började gråta tidigt eller över huvud taget hade en lägre prislapp än de som stod emot all tortyr utan att visa svaghet. De som inte blev sålda fick övernatta i ett trångt underjordiskt rum tillsammans med 50-70 andra framtida slavar i sittande position. De flesta blev sålda inom någon dag men många dog i övernattningsrummet. När en slav sålts så kunde det innebära en transportering till andra sidan jordklotet, en del kom inte fram förrän flera år efter försäljningen. Man vandrade på led med en lång trästock som låste fast nacken och som var placerad längs varsin axel. Det är verkligen svårt att förstå att slavhandeln inte förbjöds förrän bara lite mer än 100 år sedan. Då stoppades marknadsförsäljningen men fortgick fortfarande i slutna sällskap. De som ägde en slav hade fortfarande rätt att ”äga personen”, om slaven däremot visste om sina rättigheter så skulle den kunna begära att bli frisläppt. De som inte hade vetskapen att det inte längre var lagligt straffades som vanligt om de protesterade mot sin ägare. Det var alltså helt okej att undanhålla denna information till slavarna. Antalet slavar som varje dag fanns ute till försäljning i Stone Town var mellan 1000 – 3000 st. Det är ofattbart hur många familjer som måste ha splittrats under den här tiden.

Nog med dysterheter, dagsturen var avklarad kl 15 och vi ville då inget annat än att vila upp oss på ett svalt hotellrum, vi var båda helt yra och trötta efter att ha vandrat i värmen i nästan fyra timmar. Vi har fortfarande lite svårt att förstå varför vi var så yra, vi skyddade våra huvuden och drack enorma mängder vatten (som vi alltid gör). Två timmar senare tvingade vi ut oss till Forodhaniparken där vi vandrade runt en sväng, spanade på vildkatter och vilade upp oss lite till innan vi gick till den omtalade indiska restaurangen The Silk Route. Vi beställde Palak Paneer och Paneer Tikka Masala och delade. För er som inte provat dessa så vill vi starkt rekommendera att göra det så snart som möjligt, ni går nämligen miste om en riktig smakupplevelse. Dessvärre har vi haft ont i våra magar till och från sedan besöket men det är inte säkert att det kommer därifrån. 19.30 var vi tillbaka på hotellet där vi kollade på ett par avsnitt av den danska serien Rita innan vi somnade.

Förutom stadsturen och prison island (som vi redan besökt) så finns det inte mycket annat att göra i stenstaden. Precis som överallt annars i Tanzania finns det inga riktiga affärer utan bara små turistaffärer och fruktförsäljare. Inga supermarkets att handla livsmedelsvaror på utan små små stånd med väldigt begränsat utbud. Flyget från Zanzibar till Addis Ababa skulle inte avgå förrän kl 16 så vi var oroliga för att behöva spendera tid på gatorna eller flygplatsen, men lyckligtvis fick vi förlängd utcheckning till kl 13 så vi stannade på hotellrummet och kollade på serien Rita. Lunch intogs på samma ställe som gårdagen; Luukman. Igår gick vi loss och beställde massvis med mat och fruktjuicer för totalt 26 000 TSH = 90 kr. Idag åt vi lagom mycket för endast 8500 TSH = 30 kr. Restaurangen var den första vi lyckades hitta där även lokalbefolkningen äter, lite synd att vi inte kunde hitta någon sådan i de andra delarna av ön.

Nu är vi i Addis Ababa och väntar på att få flyga hem. Flyget går inte förrän 23:50 och är framme 05:40 svensk tid (14/2).

Små gränder överallt och nästintill omöjligt att hitta, vi är glada att vi hade en guide som visade vägen!
Här såldes massvis med ris och liknande varor.
Fiskmarknad, otrolig stank där inne
En byggarbetsplats…
Här kunde man köpa ormskinn, krokodilskinn och ödleskinn. Används som ”läkemedel” av vissa..
Denna kyrka har byggts på samma ställe som slavmarknaden var, längst fram finns ett runt märke i golvet som symboliserar det träd som tidigare stått exakt där, det var där slavarna spändes upp och piskades inför prissättningen..
I dessa rum förvarades över 100 personer under nätterna.
Ett minnesmonument av slavhandeln. Den är skapad av en svensk designer och flera svenska företag var sponsorer
Kyrkan utifrån
Fullt i hela Stonetown med dessa dörrar/portar. De kommer från början från Indien och skapades med taggar på dörrarna för att inte elefanter skulle kunna störta in.
Vår superbilliga lokala mat! Det var en böngryta, en spenatgryta, två curryblandningar och även en rätt med banan.
Forodhani parken.
Fullt med katter överallt! Vi saknar Maxi och Milo
Haha så roligt, en katt i varje kruka. På andra sidan vägen var det exakt likadant.
Den goda indiska maten!
Och slutligen, det andra ”sjukhuset” vi sett under hela våra tre veckor i Afrika. Tror inte att någon hade velat bli sjuk här….
5 kommentarer till Stonetown

Sista chansen att jobba på brännan

Nu är sista sol och baddagen kommen, imorgon åker vi till Stonetown som är med på UNESCOs världsarvslista, den största ”staden” i Zanzibar. Denna stad har massvis med historia så vi får se vad vi hinner med under en dag. Flyget hem mot Sverige går på tisdag och vi känner oss faktiskt redo båda två att åka hem. Resan har varit helt fantastisk och vi har upplevt så himla mycket att det känns som vi varit iväg jätte länge.

De senaste dagarna har vi bara njutit av solen och havet så vi har inte jätte mycket mer än så att dela med oss utav😅

Mitt i vår photo session kommer det självklart alltid någon säljare och avbryter. Snorklings-, solnedgångs- och stadstur bland annat. När Adam förklarar att vi gjort allt erbjuds afrikanska skyltar och annat hantverk. Till sist… Bob Marley 🚬. Förstår inte att turister köper det här, i ett muslimskt land där straffen borde vara ganska hårda.

Solnedgången från vår terass

Ännu ett besök på rooftop-baren

Massa afrikaner som spelar fotboll, väldigt vanlig syn framåt solnedgången

De bryr sig aldrig om hur sandiga de blir, kastar sig överallt 😄

Här satt vi och åt intill havet i föregående inlägg

Ett besök på restaurangen Le Macis som är 1:a rankad på TripAdvisor. Definitivt värd sin förstaplats! Vi åt varsin shawarma sallad med bland annat avokado, hummus och kikärter. Första gången vi drack vin i Afrika, en flaska kostade 35 000 TSH vilket motsvarar 125 kr.

3 kommentarer till Sista chansen att jobba på brännan