Kära bloggläsare!
Vi har idag åkt ut på dyktur bestående av två dyk. Det första dyket var till ”Okikawa Maru”, ett japanskt tankfartyg som sjönk 1944 under andra världskriget på grund av ett amerikanskt stridsflygplan. Vi var så nervösa inför vårt första dyk utanför dykkursen vi gick i Thailand eftersom vi upplevde så mkt problem med våra öron, tacka gudarna för att det nu är borta och för att det gick hur bra som helst att dyka ner till djupet. Istället för 20 minuter tog det omkring 5 innan vi var nere! Tydligen så har vi hela tiden gjort fel vid tryckutjämnandet med näsan och andats ut luft genom munnen samtidigt som vi försökt pressa ur luft från öronen, vilket vi får skylla på dykinstruktören för.
Väl nere så känner vi inte lika mycket av den starka strömmen i vattnet och börjar utforska det nedsjunkna skeppet. Trots att havslivet tagit över skeppets fasad var det otroligt häftigt, vi simmade runt på the main deck och bara utforskade allt som vuxit till sig och skeppets uppbyggnad. Vi fick med oss GoPron men fick tyvärr inte en överblickande bild eftersom det är så stort (över 100m långt) och på nästa dyk hade batteriet dött, antagligen på grund av det starka trycket eftersom det vanligtvis håller i ca 2 timmar. Ett dyk är förresten mellan 20-50 minuter långt, beroende på hur långt ner man går.
Efter en stunds dykande så börjar jag (Adam) att känna mig så sjukt yr att jag nästan svimmar och knappt vet vad jag ska ta mig till. Allt snurrar och jag lyckas inte ens med att ta mig till vår divemaster för att försöka förklara mina symptom. Några sekunder senare greppar Emelie tag i mig och försöker också förklara att hon är helt yr och nästan borta. SÅ LÄSKIGT. Vi simmar till divemastern som på teckenspråk försöker lugna oss eftersom vi bara visar att vi måste upp NU. Vi andas lugnare, långsammare, går sakta upp mot ytan och börjar må lite bättre för att sedan avsluta mardrömsdyket. Att vår dykkompis som var med oss och vår divemaster inte fick se mer av skeppet gick absolut inte att bry sig det minsta om.
Väl tillbaka på båten så är vi skärrade och försöker förstå varför detta inträffade på endast 16 meter djup, vi har lärt oss om en sorts narkos som kan inträffa på dyk på mer än 30m och var oroliga för att vi gått så långt ner med en filippinsk divemaster som kanske inte var så noggrann med 18m gränsen för oss Open Water dykare, vilket lyckligtvis inte var fallet. Vi försökte fråga honom varför det hela inträffade men han förstod inte vad vi pratade om och pratade istället om att Emelie behövde rensa sin mask när den blev immig, frustrerande. Vi väntade istället på att de andra dykarna skulle bli färdiga så att vi kunde höra med dem eftersom de var ett erfaret par med många olika vidareutbildningar inom dykning. När de kom upp så fick vi äntligen förklarat att det berodde på att vi andats för snabbt på grund av den starka strömmen samtidigt som vårt sätt att tryckutjämna var felaktigt till början. Vi fick alltså i oss för mycket luft ifrån tanken och andades inte ut tillräckligt med sådan. Efter ett välbehövt stöttande peptalk från samma person så valde vi att bortse ifrån händelsen och ge det en ny chans på nästa dykplats.
Det andra och sista stoppet var på Coral Garden / Lusong Gunboat, också ett skepp som sjunkit under andra världskriget av amerikanerna. Skeppet ligger precis vid Coral Garden som är en plats med väldigt mycket korallrev. Hela den här dykningen var frid och fröjd och vi kom ner till havsbottnen på rekordtid. Detta skepp var sååå häftigt att uppleva och det var verkligen synd att batteriet på GoPron tog slut, det hade blivit galet coola bilder att kunna visa. Vi kunde se båtens alla olika delar mycket tydligare och även få en bättre överblick eftersom denna endast är 30m lång. Den peppande dykinstruktören som tidigare övertygade oss om att våga göra nästa dyk hade med sig en proffskamera och fotade så vi väntar med spänning på att hon ska dela dem med oss så att vi kan visa er.
Efter denna långa dag unnade vi oss med en lyxmåltid som totalt gick på 100 kr, därefter bokade vi in oss på Island hopping som aktivitet för morgondagen. Nu ligger vi helt utslagna i vårt svettiga rum och försöker att inte somna redan kl 21.
På dykcentret kl 08 redo för dagens äventyr 👍🏼
Våtdräkt på
Emelie tar på sig sin utrustning
En divemaster som totaldäckat efter dagens dyk 😅
Alltså ni är så jävla coola!!! Såå modiga som ger er ut och dyker sådär! Är faktiskt sjukt imponerad. Jag hade själv faktiskt aldrig vågat. Har för stor respekt för djupt vatten och hade nog fått panik på väg ner. Så jäkla läskigt det ni upplevde med yrseln och lustigt att ni båda fick exakt samma samtidigt. Det är bra att ni är modiga och vågar göra sånna här saker. Ni skapar ju roliga minnen att komma ihåg sen. 🙂
PS. Köpte lättorkad mango – den var supergod! Mycket mjukare och sötare. Blev nästan också lite beroende. 😉 DS.
Åh vad roligt att du att tycker vi är det!! Vi är faktiskt förvånade över oss själva, vi har båda sjukt mycket respekt för vatten också men har tack vare dykningen och det vackra vattnet här lyckats övervinna den rädslan, i alla fall lite.
Fan vad bra att du hittat den goda torkade mangon i Sverige, den måste vi med köpa så fort vår inhandlade tar slut, skönt att vi slipper göra misstaget och köpa den mindre goda sorten hemma 😉