Äntligen blev det dags för den Island hopping som jag (Adam) längtat efter mest. När vi var i Vietnam och började planera om vår resrutt eftersom regnperioden i Indonesien fortfarande var igång, lyssnade jag på en podcast om en van resenärs upplevelse av just Filippinerna och alla dess olika öar. Personens favorit hade varit ön Malcapuya och beskrev den som sin favoritstrand hittills, en klar tiopoängare. En googling på ön gav inte mindre hopp utan det såg verkligen fantastiskt ut, därför bestämde jag mig för att vi skulle dit och så blev det idag.
Morgonen började med en lång väntan på båtföretaget som skulle plocka upp oss på vårt boende, att vi fick vänta i 1,5 timme extra är något som vi knappt irriterar oss på längre, i alla fall inte förrän de äntligen anländer. I Sverige hade ju säkert hela dagen känts förstörd om man hade fått vänta så länge på att bli upphämtad, särskilt om man inte hade blivit underrättad. Att vi blev upplockade i en van och inte på en tricycle av företaget kändes hur lyxigt som helst, hur det nu kan göra det. Båten var också större än den i förrgår och rymmer hela 18 passagerare istället för 10, vilket uppskattades då det resulterade i lite bättre utrymme, viktigt när det tar 1,5 timme till det första stoppet.
Malcapuya blev båtens första stopp och WOW så vackert det var. Poddaren hade helt klart rätt om att detta är en tiopoängare. Det är inte förrän nu som jag på riktigt kan identifiera mig med en paradisstrand på bild, de stränder vi besökt innan har inte varit helt perfekta (även om våra bilder kanske får en att tro det) men det var denna. Som vanligt kunde inte Emelie lämna vattnet (haha) men vi fick till slut tid för att köpa varsin kokosnöt, så gott! Vi fick precis höra att det är ett bra botemedel mot matförgiftning och fungerar som vätskeersättning, vilket vi alltid kan behöva i detta tropiska klimat.
Banana Island blev det andra stoppet där vi även åt lunch. Som vanligt på dessa Island hopping turer är det buffé som gäller och maten tar aldrig slut, vilket är tur det för de turistande filippineserna äter som galningar. Vi har varit med om filippineser på våra turer som står framför bordet man hämtar all mat på, plockar samt äter med händerna och inte lämnar det stora bordet utan verkar anse det vara deras ”sittplats”. Förvånade blev vi därför när det på den här turen var ett ordentligt bordsskick, ingen som åt med sina händer eller som hävde åt sig så mycket mat som möjligt. Stämningen var tyst, vilket den nog aldrig varit på en sådan här tur tidigare. Några minuter in i måltiden så börjar Adams bordskamrat att prata med oss och förklarar senare att det är en kändis med på turen. När vi då börjar prata med kändisen drar stämningen slutligen igång och hela bordet lyssnar på oss prata med varandra, väldigt ovanligt för att vara här, att endast bli lyssnad på haha. Tydligen så var det en filippinsk filmregissör och skådespelare som vi pratade med som heter Ricky Davao. Han berättade att han har Sverige med på sin bucketlist och gärna skulle vilja se norrskenet. Efter lunchen ville massa filippineser fotograferas med honom, lite konstigt att en så känd person är på en sådan här utflykt med ett prisvärt, helt vanligt företag. I Sverige hade man väl knappast kunnat stöta på någon så känd person på samma sätt?
Efter ännu en lång badstund då Emelie nu för tiden inte vill göra något annat än att bada, blev det dags för dagens sista stopp; Bulog Dos. Vi är osäkra på om detta är vår favorit eller den första ön, de är båda så fantastiskt underbara men på olika sätt. Bulog Dos var ingen typisk ö utan var väldigt liten med ett minimalt strandområde och former som avviker från en normal strandö. Det fanns ett miniberg att bestiga där vyerna var helt otroliga. Hade man haft en drönare som vi sett enstaka personer bära med sig så hade vi nog fått till så bra bilder som förtjänar att synas i annonser för resor. Bara 100m ifrån ön har Two Seasons en egen ö som ser ännu vackrare ut (hur det nu kan göra det), en hotellnatt där kostar omkring 5000 kr på Booking.
På väg tillbaka till fastlandet är vi båda hur nöjda som helst med dagen, Emelie vill verkligen inte lämna de fina stränder som Filippinerna erbjuder medan Adam tycker att det ska bli så skönt med bättre standard.
Imorgon flyger vi från Coron till Manila som vi spenderar ungefär ett dygn i innan vi åker vidare.
Malcapuya
Vad ska man säga? Nej, no words needed 😍
Det första vi möttes av när vi kom till Banana Island. Varenda ställe i Filippinerna har fan entréavgift, så jäkla störande haha. 200 pesos = 40 kr
Här visar Emelie hur mycket hon älskar vattnet genom att försöka krama det =)
Bulog Dos till vänster, Two Seasons område till höger
Emelie är seriöst grym på att flyta i vatten! Jag förstår inte hur hon gör det, hon bara flyter och är helt stilla. Jag måste göra små rörelser med händerna för att inte sjunka.. är jag för tung?
Vilka stränder! Helt enormt vackra, förstår verkligen att Emelie inte ville lämna dem. Efter det här är ni nog jättekräsna vad gäller stränder och badande. Alltså vattnet är allvarligt lika klart som i simhall. Hur är det ens möjligt? Tur att ni hela tiden under resans gång upplevt bättre och bättre stränder, det hade varit tråkigt om det hade varit tvärtom så att resan börjat i Filippinerna och slutat i Thailand. Har de belagt även öarna med entréavgift? Så fräckt av dem att ta betalt för allt. Det är sniket av dem och tar bort en del av glädjen kan jag tänka. Ni ser så glada och lyckliga ut på bilderna, så himla roligt att se att ni mår så toppenbra! 🙂
GLAD PÅSK PÅ ER!!
SÅ FINA BILDER OCH VAD GLADA NI SER UT DET VERKAR SOM NI HAR DET JÄTTESKÖNT. MEN NU BÖRJAR VI LÄNGTA HEM ER . HOPPAS VI SES SNART. VI SKA JU FIRA FÖDELSEDAGAR OCKSÅ. KRAMAR IFRÅN OSS.
Glad påsk! Ja det har vi verkligen men nu har vi hemlängtan. Vi saknar er, massvis med kramar!